Min kära dotter ritade den vackraste av teckningar till mig idag. Hon ritade mig när jag blev ledsen när min pappa dog. Det är begravning och han ligger där i kyrkan. Blev så himla rörd när hon kom med den att jag började gråta. Tyckte det va så fint gjort av henne att rita den. Jag blev glad/ledsen/rörd, allt på en gång.
Vi pratar om honom ibland och hon saknar sin morfar trots att hon aldrig träffat honom. Vi går till hans grav emellanåt och tänder ljus, vattnar blommor eller lämnar blommor. Han dog november 1996. Saknar honom massor och önskar så att han hade fått uppleva mina barn och min “nya” fina släkt.
Han hade varma händer och mysig röst. Han va busig och barnslig med hett temperament. Han älskade att överraska med små presenter. Han var omtyckt. Han gillade att retas (kan hända att jag ärvt det en aning). En varm person med mycket humor (och humör). Han hade älskat Felizia, samtidigt som hon hade gått han på nerverna. Men nog hade han skämt bort henne alltid. Min kära Far.
I v.32 ska vi tillbaks på ultraljud igen för kontroll av moderkakan, just nu är den lågt sittande i bakväggen. Men det brukar växa till sig.
