I dag va det dags för lilla tjejmilen. Felizia ville va med så klart!
I mål!! Bra kämpat!
Felizias 5:te medalj hänger om halsen!
Nu vankas det en påse med lite överraskningar och ostkaka. Kön ringlade sig lång och jag tänkte att det dröjer nog ett tag innan hon kommer ut till mig. Rätt va det var så var hon borta, jag hade vänt huvet och kollat åt något annat håll.
Meeeen, hur i ...... kunde hon bli klar så fort. Hon måste ju stå i kön nån stans. Jag letar å letar. Tur vi hade bestämt en bokstav att mötas vid i fall att.
-"Mamma!" hör jag bakom mig.
Å där kommer min lilla skrutta med sin ostkaka i handen.
-"Men! Hur kunde du bli klar så fort, jag letade efter dig" sa jag.
-"Jag orkade inte stå i kön, den va så lång, så jag gick fram å tog en bara" sa hon.
Jasså, där ser man. Lite fräckt kanske, men, men. Ja, hon tar ju för sig i alla fall.
En bild ville jag ju ta innan hon satte sig för att äta sin ostkaka.
-"Så, den blev jätte bra" sa hon väldigt käckt direkt efter jag knäppt av.
Snacka om ivrig att få äta ostkaka ;)
På hemvägen såg vi en liten fjärilslarv. Himla söt!
